Havet gråter
Dikten är dedikerad till Salko för hans mod och styrka
(Läs förgående inlägg för sammanhang)
Hans ansikte
blåa ögonen fyllda med sorg
förbryllade världen
Jag tänkte att jag aldrig sett
ett hav gråta
ett hav sörja
ett hav lida
Han sa:
snälla vattna min själ likt sommar växterna
låt växternas färg gro i mitt inre
ge mig utrymme att skapa regnbåge
jag vill se mina solstrålar sprida ut sig i himlen
Jag vill famna de
Han sa:
när vi började gå
gick det inte att gå ordentligt
jag hade en känsla av
att det fanns fler döda kroppar på marken
än löv på träden
Han sa:
under
fjorton dagar
och
fjorton nätter
mina omständigheter
fördärvade mina rötter
en värld gick rakt under mina fötter
Han sa:
misshagligheter rann melodisk ner för mina kinder
ett havs förlust förde sluten samman ihopknuten
Låt mig ta er till en tid
En tid
full av Strid
En tid
sinnesfrid erövrades ofrivilligt
En stad föll
de anföll
bildade en blodpöl
Sönderbombade byggnader
mammornas sorg sång ekade i bröstkorgen
gång på gång
sorgens symfoni gick i takt med hjärtslagen
tick…..
tack...
tick….
tack…..
lidande
elände
anlände till staden
själar urholkad av rädsla
fråga:
vem ska besjäla de förlorade själarna?
Han sa:
det var högtid för solen att stiga ur havet
när han åt sin sista måltid
min lillebror
må han vila i frid
Han sa:
vi var omringade av träd
jag och min lillebror
innan explosionen ägde rum
och vi separerades för livstid
Han sa:
vi befann oss i en tid
civila och soldater försökte fly
och
jag undrade
vem som skulle beskydda min o hans by?
Han sa:
min äldre bror
han försökte fly
i hopp om att finna sin son
han ville
famna frihetens flämtande flamma
istället
fann han livets upphörande ända
Han sa:
för två år sedan begravde jag min lillebror
men
jag begravde inte min lillebror
Utan
hans kvarlevor
Det förödande kriget
det förödande kriget
frånskilde hans huvud från hans kropp
Välkommen till Srebrenica
mardrömmens rike
människoliken
runt hela stigen
/K.O.S
