Dialogen
Dikten skrevs 7 augusti 2018, i ett svettig klassrum på tredje våningen i Pauliskolan. Dikten är en oavslutad kort dialog mellan mig och en gammal klasskamrat/poet som jag än idag inte kan sluta beundra hans sällsynta poetiska talang. ManshAllah.
Det var av ett ren misstag som jag råkade snubbla över den här texten i min lila drive mapp "Poesi". Ibland kan jag inte hjälpa än att undra hur dikten hade sett ut avslutad. Vilken inre resa vi skulle ha gjort, vilka ämnen vi skulle vidröra, vilka själar vi skulle beröra, vilka dörrar vi skulle låsa upp, , vilka rum vi skulle utrymma
men viktigaste av allt: Vilka personer vi skulle kunna bli?
(Dikt)
- Hej Sami
- Hej katra
- säg mig. vad är det som tynger dig?
Är det mörka tankar som vilar på dina axlar
Är det besvär som får dig att känna såhär
Få mig att förstå
för jag fattar inget av det här
Det tär på mig
Det tär på mig att se
hur du har tappat
glimten i ögat
för jag svär bror det klär dig
- Ja jag tänker att man kan hassla den få respekt och så att ens pengar fördubblas, är förvirrad på sistone har bara gått runt o grubblat
- snubblat?
- nej förundrats, av hur livet är.. hur man kan sälja sin själ för att tjäna lite cash
Om jag sa till dig…
att jag förstår det du genomgår
För det undgår inte det faktum
att vi delar samma krigssår
.................