"Vi läste, läkte, levde. Tillsammans"
I dessa karantän tider har man fått gott om tid till att ägna sig åt sina intressen. Våra hektiska veckodagar och helger fyllda med måste göra listor har gjort att vi har ställt oss i systemets köar och sålt vår själ till kapitalismen. Samtidigt som vissa av oss jublar över den tid vi fått till oss själva, rådet det en fruktansvärd situation (Corona) runt om västvärlden. Mina tankar är med alla som har mist nära och kära, egenföretagare som har det kämpigt med ekonomi, hemlösa som inte kan skydda sig i varma hem, barn som är instängda med dysfunktionella familjer, anställda som har blivit arbetslösa och till alla som har eller kommer genomgå en mardröm. Mina tankar är med er.
Början på året bestämde jag mig för att utmana mig själv och våga drömma drömmar som tyvärr samlat på sig damm under två decennier. På dagarna ägnar jag mycket tid till att läsa och skriva, något jag inte har gjort på två år. Det är svårare och lättare än förväntad, svårt för att jag ännu inte har lärt mig behärska konsten att förmedla starka känslor med hjälp av sammansättningar av betydelselösa bokstäver, lätt för att orden kommer till mig lika naturligt som Ganges floden rinner ner från Himalayas glaciärer och når den nordindiska slätten.
Mitt första år på gymnasiet träffade jag en klasskamrat som delade samma litteratur intresse som mig. Vi blev goda vänner som stärkte varandras läsaridentitet. Våra lärarsamtal tog oss på en resa genom jordens alla hörn och tillät oss att vidröra universum och dess hemligheter. Vi läste, läkte och levde. Tillsammans. Tack vare den relationen kom jag i kontakt med en bok som har gett min vardag mening.
Alkemisten skriven av Paulo Coelho.
Paulo Coelho är en känd brasiliansk författare född 1947 i Rio de Janeiro. Romanen handlar om en pojke som en natt drömmer en underlig dröm om två barn som tar honom i båda händerna och för honom till Egyptens pyramider, de säger “ Om du kommer hit ska du finna en nedgrävd skatt”. Pojken vars namn nämns enbart en gång under bokens gång, blir förvirrad av drömmen. Han försöker tyda den och träffar på Melkisedek, kungen i Salem som menar att det är hans levnadsöde att uppfylla drömmen.
Boken utspelar sig i en tid fylld med skatter, kejsare som härskade över länder och fåraherdar som vandrade genom landskap. Pojken väljer att ägna sitt liv åt att följa sitt levnadsöde, dag som natt vandrar han hela vägen från Andalusien till pyramiderna i Egypten.
Budskapet i berättelsen handlar främst om att våga följa sitt hjärta och inte låta rädsla för det okända ta över. VARJE individ har ett levnadsöde att följa. När du väljer att dedikera ditt liv efter ditt levnadsöde verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld. “Att uppfylla sitt levnadsöde är människan enda skyldighet. Allting är ett. Och när du verkligen vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld”.
Coelho menar att öde är ett påhittad ord, det är människan som tappar kontrollen över sitt liv och använder ödet som en ursäkt. Människor vågar inte följa deras inre önskan och på grund av rädsla för elände och lidande väljer de att avstå från att försöka jaga sina drömmar. “Vid ett bestämt tillfälle under vår levnad tappar vi kontrollen över vad som händer med oss och våra liv börjar styras av ödet. Det är det största lögnen i världen”.
Bokenberör många olika teman som kärlek, drömmar och visdom. Under romanen träffar vi olika karaktärer som besitter kunskap om världen och förmedlar det med hjälp av metaforer, poesi eller gåtor. Mycket av visdomen som demonstreras i boken handlar om att rensa själen från onödiga känslor som förtvivlan, rädsla, oro eller ånger. Istället ska en sträva efter att förstå och kommunicera med omvärlden med hjälp av universums alla tecken, de finns överallt och vägleder oss till vårt levnadsöde men det sker endast om vi lyssnar till dem. Följa hjärtat och själens tecken gör oss hela och befriar oss från materiella behov,
“Inuti mig bär jag vinden, öknarna, världshaven, stjärnorna och allt som skapats i universum”.
