Mitt livs viktigaste resa
Srebrenica lärde jag mig livets lärdomar, jag lärde mig förstå hur ovillkorlig kärlek , givmildhet, tacksamhet men viktigaste av allt ren förlåtelse kan uppstå i en kaotisk värld.
Tillsammans med studieförbundet Ibn Rushd åkte jag sommaren 2018 till en vacker liten stad omgiven av berg i Bosnien Hercegovina. Den lilla staden hade ett häpnadsväckande landskap med bedårande vackra gröna dalar som fick en att tappa hakan. Däremot bar den vackra lilla staden på en mörk, dyster och tragisk historia...
Srebrenica heter staden.
Staden Srebrenica ligger i centrum för den brutala folkmorden på bosniska muslimer som skedde på 1990-talet. Inbördeskriget i Bosnien- Hercegovina har beskrivits som en av de värsta massakern i Europa efter andra världskriget. Kriget varade i tre och ett halvt år och landet förlorade människor och 4,4 miljoner tvingades att fly. Bosnien-Hercegovina utgjordes under den här tiden av tre stora etniska grupper, serber, kroater och bosniaker (Bosnien-Hercegovina Muslimer). Det rådde harmoni och samexisten mellan dessa tre grupper i generationer tills kriget ägde rum.
Under min vistelse i Srebrenica fick jag äran att höra vittnesmål från en av de få överlevarna av det hänsynslösa kriget.
Det här är Salko. En 55 årig man som bor i utkanten av Sarajevo med sina fyra barn och fru. Han är uppvuxen i en liten by vid namn Pobuđe, i Republika Srpska. Salko jobbar på ett hundhotell varje dag i veckan, även på helger. Det är svårt att begripa att ett sådant vänligt ansikte bär på tyngden av ett tragedi på sina magra axlar.
Under 14 dagar förändrades Salkos liv drastiskt. Att leva i en konstant rädsla och samtidigt förlora sina två bröder var oumbärligt. Brödernas kroppar fann man aldrig, istället hittades deras kvarlevor. Fördenskull ägde ingen begravning rum. Under samma period förorade även Salko sina två föräldrar, de dog av hjärtesorg strax efter sönernas bortgång.
Under 14 dagar förlorade Salko sin familj,halva sin släkt men värst av allt förlorade han en stor del av sig själv som inte går att återfå.
Trots Salkos förlust känner han en enorm tacksamhet gentemot Allah (Gud) subhanahu wa ta'ala (The most glorified, the most high). Han menar att Allah (Gud) belönade honom med överlevnad och fyra friska barn och fördenskull bär han enbart kärlek och förlåtelse i sitt hjärta.
Salkos mod och styrka inspirerade mig till att tillägna en dikt till hans ära. “Havet gråter” heter dikten och den finner du på nästa inlägg!
Tack för att du har tagit dig så här långt och ha ett fortsatt bra liv!
Så bra skrivet!